Nationell riktlinje i praktiken – Ja tack!

Jag brinner och arbetar för att vi ska bli bättre på att inse värdet av våra olikheter, av våra olika kompetenser och olika sätt.

Men när det kommer till detta område så gör jag det inte. I Sverige upplever jag att det finns lite väl många olika sätt att se på dyslexiutredningar, vem som gör den och när. På vissa platser sker det på ett visst sätt och på andra på ett annat. Kan inte detta medföra en väldigt förvirring för både lärare, dyslektiker och föräldrar? Att det spelar roll vart man bor i landet. Och borde det verkligen göra det?

Tidningen Logopeden (nr 1/2020) har gjort en sammanställning av hur det ser ut i Sverige kring tillgången på dyslexiutredningar på olika platser. Denna tar Svenska Dyslexiföreningens senaste blad (Nr 2 – 2020) upp. 

Ofta är det logopeder som utför dyslexiutredningar. Informationen nedan kommer från de 2 källorna nämnda ovan: 

_________________________________________________________________________

• Ja, här utreds Dyslexi: 

I Norrbotten, Skåne, Stockholm, Värmland, Örebro, Östergötland och i ett lite senare skede och efter 1-2 års väntetid i Västra Götaland utreds vuxna och barn från åk 2 eller 3. (Uppgift om när saknas för Värmland).

• Njae, med villkor: 

När det handlar om Gotland, Gävleborg, Jönköping (efter gymnasieåldern), Kalmar (från 16 år), Kronoberg, Sörmland (väntetid 10-13 månader), Uppsala, Västmanland och Västerbotten* har regionerna villkorat dyslexiutredningar. Det kan handla om att även misstankar om språkstörning och NDF behöver finnas. 

* (I Västerbotten: utredning är här kommunens ansvar, om kompetens saknas kan logopedin göra utredningen och fakturera skolhuvudman)

• Nej:

Västernorrland och Dalarna, (dock oklart) utreds inte läs-och skrivsvårigheter alls i logopedmottagningens regi. 

Blekinge, Halland och Jämtland-Härjedalen uteblev med sina svar.

_____________________________________________________________________

Jag är övertygad om att vi skulle ha mycket att vinna på att ha en starkare nationell strategi och riktlinje på området som efterföljs. Hur kommer det sig att denna geografiska variation förekommer?

Framförallt föräldrar jag mött under åren efter föreläsningar på olika håll i Sverige är förvirrade, även lärare. Jag är övertygad om att detta leder till just förvirring och bidrar till otydlighet för många inblandade parter. För att vi ska kunna utlova en hållbar, tillgänglig och likvärdig utbildning behöver bland annat skolorna få denna viktiga kunskap. Kunskapen om ett barn har dyslexi eller ej meddelar skolan viktig information som behövs på både lång och kort sikt. Detta oavsett hur skolan i stort arbetar. Framförallt är det också viktigt ur ett elevperspektiv, så eleven vet vad det handlar om.

– Så hörni, nu är tiden inne. Vi behöver en nationell riktlinje för dyslexiutredning som efterföljs i praktiken. Idag görs det olika. Dyslexi ska utredas överallt och alltid. Barn med dyslexi föds lika mycket överallt i Sverige. De bör kunna få samma bemötande oavsett om det hamnar i Haparanda, Borlänge, Stockholm eller Visby. 

Riksnivån behöver ta ton. Regioner, ta er samman.

Tack på förhand!

MVH 

Susanna Cederquist

PS. Sen bör också utredningarna kartlägga dyslexistyrkorna, så man får med hela bilden. DS

Mer om riktlinjer kring utredningar finns här: 

Slof. (2017). Kliniska riktlinjer för logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter. Stockholm: Svenska logopedförbundet.