Var är texten, länken fungerar inte längre?

”Var är texten ”För elevernas skull, dyslexi finns”?” ”Länken verkar inte fungera längre, eller?”

Jag har fått flera frågor om varför länken till texten, (replik på texten ”Dyslexi är ingen evig dom om analfabetism”) inte fungerar längre. 

Här är anledningen: 

För några dagar sedan fick jag ett mail från Michael Jonsson, Chefredaktör och ansvarig utgivare på Vi Lärare.

Det inleddes såhär:

”Hej Susanna,

Jag har lite sent kommit in i din och Filippa Mannerheims konversation utifrån artiklarna hos oss på Vi Lärare.

Jag tycker inte att det är okej från din sida att skriva att Filippa Mannerheim ”ifrågasätter” dyslexi, som om hon förnekar diagnosen, vilket hon inte skriver. Jag har därför tillfälligt plockat bort artikeln med din replik.”

Den konversation han hänvisar till är de kommentarer som författaren skrivit på min facebooksida En Bild av Dyslexi. Kommentarer Filippa skrivit under min text, som jag delade.

Vår konversation Michael syftade på om artiklarna finns här: https://www.facebook.com/share/p/1AFxcu47KQ/?mibextid=wwXIfr (www.facebook.com/EnBildavDyslexi)

Såhär ser konversationen ut:

________________________________

Filippa:

”När har jag skrivit att dyslexi inte finns? Så märkligt och oärligt att bemöta något jag aldrig någonsin sagt? 

Jag citerar i min text International Dyslexia Association (IDA) men debattören verkar inte läst deras information om dyslektikers möjlighet att lära sig läsa:

”Can individuals who have dyslexia learn to read? 

Yes. If children who have dyslexia receive effective phonological awareness and phonics training in Kindergarten and 1st grade, they will have significantly fewer problems in learning to read at grade level than do children who are not identified or helped until 3rd grade. 74% of the children who are poor readers in 3rd grade remain poor readers in the 9th grade, many because they do not receive appropriate Structured Literacy instruction with the needed intensity or duration. Often they can’t read well as adults either. It is never too late for individuals with dyslexia to learn to read, process, and express information more efficiently.”

________________________________

Jag svarar:

”Hej Filippa Mannerheim,

Du skriver i en kommentar till mig ovan: ”När har jag skrivit att dyslexi inte finns? Så märkligt och oärligt att bemöta något jag aldrig någonsin sagt?”

Jag ska därför försöka förklara hur jag menar:

I ditt första stycke ifrågasätter du att en elev med dyslexi ska få öronläsa och fotografera texten på tavlan. Du beskriver att anpassningar ”strösslas” på ett överdrivet sätt och du använder ord som att du ”förskräckts” över detta.

Att ifrågasätta och undervärdera elever med dyslexis behov av det som många kallar ”hjälpmedel” och jag kallar läsa på olika sätt, är att förringa dyslexi och vad det innebär. 

Du skriver vidare: ”Men att ha dyslexi betyder inte att det är helt omöjligt att lära sig läsa och skriva. Bara att det är svårare.”

Att ha dyslexi innebär inte att det bara är svårare att lära sig. Många med dyslexi kommer aldrig upp i en effektiv ögonläshastighet och har skrivprovblematik som exempelvis kring stavning genom hela livet. Att förringa läs-och skrivprobledmatik hos personer med dyslexi är att förringa och förneka vad dyslexi innebär. 

Jag känner inte till någon som nekar dyslektiker läs- och skrivträning. Alla barn, oavsett dyslexi eller ej ska genomgå evidensbaserad lästräning (med ögonen) med fokus på lågstadiet. En markör på dyslexi är att eleven inte uppnår förväntade resultat av denna träning. För dessa elever som har dyslexi behöver vi då tänka annorlunda då elever annars kan stängas ute från effektiv inhämtning av kunskap via text. 

Du skriver att det är olyckligt att specialpedagogiska anpassningar ute på skolorna kommit att handla om att ”avlägsna hinder” och ”tillgängliggöra undervisningen”. Du skriver även att jämförelsen med glasögon och andra hjälpmedel är felaktig när det kommer till dyslexi. 

Dessa uttalanden är också exempel på att ifrågasätta dyslexi och dess konsekvenser på läs- och skrivområdet. Dyslexi handlar alltså inte om att bara öva lite mer och då blir det bra. 

Ett annat exempel på hur dyslexi förringas i din text är när du blandar elever som inte har lästränat med elever som har dyslexi. Anledningarna till lässvårigheterna är här olika. 

Att också använda begrepp som att ”slippa” läsa och skriva tyder på en okunskap om vad detta ofta handlar om för elever med dyslexi. Ditt resonemang kring vad ”de allra flesta elever kan lära sig” ifrågasätter jag också. Här handlar det om effektivitet, energiåtgång och mål. Det är ingen som sagt att dyslektiker inte alls kan lära sig ögonläsa. För vissa är det dock så, men för de flesta så kan man ögonläsa till en viss nivå. Dock blir många med dyslexi inte effektiva ögonläsare, att det finns en begränsning i läshastigheten. Man kan också uppleva att man inte alltid kan lita på det man läst, att man läst rätt och för många är också energiåtgången större än hos icke-dyslektiker då man ögonläser.

Att ifrågasätta detta och bara hänvisa till mer träning är ett exempel på att säga att dyslexi inte finns. 

Att öronläsa; använda exempelvis talsyntes och stavningskontroller av olika slag är vanligt förekommande även hos vuxna med dyslexi inom alla yrkeskategorier. Många med dyslexi ögonläser också, men är ofta primära öronläsare – att de är mer effektiva läsare med öronen. Och detta oavsett läroplan och skolsystem de gått i. 

Jag anser det anmärkningsvärt när du hävdar att det bara är att ”bestämma sig”. Det är inte den bild och erfarenhet många med dyslexi har och att antyda detta är ännu ett exempel på att förringa dyslexi och ifrågasätta dess existens. Att människor reagerar på uttalanden som det, särskilt inom professionen finner jag inte alls märkligt. Snarare skulle det vara märkligt om de inte gjorde det och det för elevernas skull. Här står barns förutsättningar och start i livet på spel, deras rätt till utbildning. Om människor inte står upp för det, vore det märkligt. 

Du frågar i slutet av din text om det inte är dags att uppdatera bilden av dyslexi. Jag tycker din text står för din bild av dyslexi, och den bilden finner jag varken är representativ av dyslexi eller för människor med dyslexi. 

Hoppas att dessa exempel gjorde det lättare att förstå mitt resonemang.

MVH

Susanna Cederquist”

________________________________

Filippa:

”En Bild av Dyslexi Susanna Cederquist: Hävdar jag att dyslexi inte finns? Nej, det gör jag inte. Min text ifrågasätter skolans slentrianmässiga åtgärder vid (icke grav) dyslexi, inget annat! 

Det du gjort är att ljuga om vad jag har sagt, hur många ord du än använder nu för att försöka försvara detta förkastliga, okänsliga handlande. 

Man gör inte så mot andra människor, förstår du inte det?! Det måste finnas gränser för vad man häver ur sig om andra och det måste finnas grund för det man påstår. 

Jag är verksam lärare. Jag har elever och kontakt med föräldrar. Dina lögner om att jag ifrågasätter om dyslexi finns kan allvarligt skada min relation till dem – när dina osanna ord börjar spridas i olika trådar på nätet. Så här vårdslöst får man bara inte agera som vuxen människa. 

Och: Har du ens läst vad International Dyslexia Association (IDA) själva säger vad gäller dyslektikers möjlighet att lära sig läsa? Jag citerar dem i min krönika men det verkar ha gått dig helt förbi. 

Det här var så lågt att jag saknar ord. Du borde skämmas som ljuger såhär ohämmat om en annan människa och sedan inte ens har vett att be om ursäkt för det efteråt.”

________________________________

Jag:

”Filippa Mannerheim jag väljer att inte alls kommentera din långa kommentar om mig.

På din fråga i en annan kommentar om hur du i din text ifrågasatt dyslexi, har jag gett dig ett utförligt svar med en rad exempel.”

________________________________

Filippa:

”En Bild av Dyslexi Vilket säger allt. Du borde nu kontakta Vi Lärare och be dem avpublicera din text eftersom den innehåller lögner om en annan person, som kan vara till skada för denne. Jag har ingenting emot att du debatterar mot mig i sakfrågor – det uppmuntrar jag – men man ska inte ljuga om andra.”

________________________________

Jag lägger in en allmän kommentar:

”Jag vill uppmana till god ton, ”respektfullhet” mot varandra och att vara saklig i kommentarerna. Tack på förhand! 

Trevlig helg!

MVH

Susanna”

________________________________

Detta är alltså svaret på frågan varför inte länken till texten ”För elevernas skull, dyslexi finns” inte fungerar längre.

Mvh

Susanna