Språktidningen: ”Det svenska läskriget”

”-Det handlar inte om att jag är emot traditionell och tidig lästräning. Faran i dagens läsdebatt är att man exkluderar elever med dyslexi och att dyslexi finns.”

För en tid sedan ombads jag att uttala mig i en artikel för Språktidningen om läsning. 

Artikeln som publicerades i höstas är fortfarande lika aktuell. Debatten som pågått en tid nu bekymrar mig fortfarande utifrån ihopblandningen av perspektiven och textnormens konsekvenser.

Självklart ska alla barn lästräna, men vi måste också ta dyslexins konsekvenser på allvar. Dyslexi handlar om att problematiken på läsområdet kvarstår, trots evidensbaserad träning. Då de förväntade resultaten uteblir, måste vi tänka annorlunda för att inte exkludera barn från att lära i texttunga miljöer. Dyslexi är på riktigt och att anse något annat får stora följder. Alla har rätt att bli effektiva läsare, och många dyslektiker är primära öronläsare. Att gå tillbaka och hindra så färre ska få bli effektiva läsare pga dyslexi är inte vägen framåt, utan liknar något som vi redan sett. Att sammanblanda rätten att lära via text med utebliven träning får stor konsekvenser för elever med dyslexi. 

Så jag säger det igen – jo, man kan läsa med öronen, många med dyslexi läser med öronen och har gjort det i decennier. 

Tack Gunnar Rensfeldt och Eva Emmelin för att ni lät artikeln inrymma fler perspektiv. 

Du finner artiklen här:  

Det svenska läskriget, publicerades i Språktidningen #8 – 2024.

Texten finns också publicerad här: https://spraktidningen.se/artiklar/det-svenska-laskriget/