Talböcker versus e-böcker
Finns det skillnader att plugga med talböcker via Legimus och e-böcker via talsyntes?
Det finns ett stort gäng studenter vid högskola och universitet som ”pluggar med öronen”. Med det menas att studenten övervägande öronläser istället för ögonläser kurslitteraturen. Anledningarna till det kan vara olika, exempel är synnedsättning eller dyslexi.
För många studenter med dyslexi är möjligheten att på ett smidigt sätt öronläsa den text som ingår i utbildningen en nödvändig förutsättning för att kunna tillgodogöra sig studierna.
Det finns olika vägar här; talsyntes, talböcker, ljudböcker eller tryckt litteratur som innehåller lyssningskoder.

När det handlar om studieteknik och öronläsning använder studenter förstås olika strategier. Att ”skumma” genom att höja hastigheten rejält kan vara en sådan strategi. En annan är att själv kunna vara flexibel när det gäller plats, situation och hur informationen bäst kan bearbetas och kommas ihåg.
Är då en e-bok som läses med talsyntes fullt jämförbar med en talbok via Legimus?
Det finns naturligtvis variationer mellan studenter och vad de föredrar. Men man kan inte säga att de två formaten är likvärdiga eller att talboken kan ersättas av en e-bok med talsyntes.
När det gäller studieteknik med öronen är friheten central. Att inte vilja eller behöva se texten samtidigt som man öronläser, eller att slippa vara bunden till en skärm med text, är viktigt för många studenter. Under det dryga decennium som jag anlitats för att arbeta med studieteknik och öronläsande studenter har alltid variationen i läsandet varit betydande.
Att vara bunden till att upprepade gånger behöva markera eller navigera i text på en skärm begränsar möjligheterna. Vissa sätt att öronläsa blir inte ens praktiskt möjliga med en sådan begränsning, som att ”pluggpromenera”.
Så nej – det går inte bara att ta bort talböcker och ersätta dem med e-böcker och talsyntes.
För många studenter innebär det att viktiga och fungerande studiestrategier försvinner. Strategier som kan vara helt avgörande för möjligheten att lära sig och tillgodogöra sig textbaserad kunskap.
Svaret på den inledande frågan om är därför ja: det finns stora och betydelsefulla skillnader mellan talböcker via Legimus och e-böcker som läses med talsyntes.
Tillgängligheten får inte begränsas för studenter. Studenter med exempelvis dyslexi eller synnedsättning riskerar att stängas ute från högre utbildning om fungerande strategier tas bort.
Vi får aldrig hindra studenters lärande på grund av att vi begränsar tillvägagångssätten.
Om talboken och tillgången till Legimus tas bort riskerar vi att utestänga en stor grupp människor från högre studier. Är det rimligt i en tid som vår?
/Susanna

